mammajajjo

Snart kokar jag, fy fan så jävla arg jag är.

Han kan ta mig fan inte ta att man säger vad man känner eller tycker. Han kan inte ta sanningen.
Tjafsa förut och då står han o skriker(nästan)
"du är bara avundsjuk(praktiken) på mig, det är vad du är. avundsjuk med ett stort A"
Blev så jävla irriterad på han så vippa muggen med hans kaffe och gick, då blev han irriterad och kasta Leos tallrik i golvet och ja den är ju inte hel längre då.

Efter ett tag med tjat då jag va på toan så går han upp till M o R. Jag går ut o torkat upp golvet
och vem har han med sig då, jo lilla pappa.
Som om det skulle hjälpa. Fortsatt bråkat nu och han är skit arg och försökte kasta ut mig. Inte tog i mig utan stod o sa: ut härifrån, du bor inte här!!!

Den stunden jag va på toa så fick jag en konstig känsla i ca 2-3 sek. Skit äckligt va det.
En känsla som sa: jag kan lika gärna dö!!!

Jag vet att det bara är jag som kan göra nåt åt det. Och det ska jag med, ska ringa till soc i Norrköping på onsdag
och berätta allt, SANNINGEN!!!
Och hjälper inte dem mig då, då får jag ingen hjälp... Jo jag får hjälp av soc här nere så då får man väl flytta till Gamleby som nödfall!
Men det gäller att ta steget, men jag är rädd för att leva ensam!


Nej nu ska jag sova men som sagt
Tar inte detta förhållande slut så gör livet det!!!